Amaltheadådet var ett sprängattentat mot logementsfartyget Amalthea som låg förankrat i Malmö hamn 1908. Fartyget huserade vid tillfället för attentatet engelska strejkbrytare som var inhyrda av arbetsgivarna i hamnen i Malmö som svar på en utdragen konflikt och strejk som arbetarna i hamnen gett sig in i.
Konflikten kretsade kring ett antal frågor, bland annat rätten att själva kunna utse sin arbetsledning, att själva kunna fördela arbetet på arbetsplatsen, för skäliga löner, för trygghet i anställningar och arbetsmiljö och för rätten att organisera sig och bilda en motpart till arbetsgivaren. Konflikten mellan parterna var lång och stundvis väldigt infekterad. Framförallt när arbetsgivaren valde att hyra in engelska strejkbrytare och varvsarbetarna plötsligt stod inför inte bara en förlorad konflikt utan potentiellt även utan försörjning tog konflikten an en ytterligare dimension.
Det ansågs inte säkert för strejkbrytarna att kvarteras in på land och man valde att inkvartera dem på en båt i hamnen, Amalthea, som bevakades av polis från kaj dygnet runt. Arbetarna organiserade demonstrationer vid kajkanten och vid just ett sådant tillfälle öppnade de engelska strejkbrytarna ombord på båten eld mot de demonstrerande. De tre engelska skyttarna åtalades men frikändes av Malmö rådhusrätt.
Tre ungsocialister som inte varit direkt inblandade i konflikten men djupt berörda av den, Algot Rosberg, Alfred Stern och Anton Nilsson planerade sprängdådet mot båten som en skrämselaktion riktad mot strejkbrytarna och ett potentiellt avslut på konflikten.
Natten till den 12 juli 1908 rodde således Anton Nilsson ut till Amalthea och placerade en bomb på dess skrov. Både Anton Nilsson och de andra inblandade hävdade otaliga gånger att meningen aldrig var att skada eller döda någon och att de i planeringen av dådet tagit beaktning till detta. Av anledningar som de inte kunde förutse hade dock ett antal strejkbrytare kvarterats in på ett provisoriskt däck just där explosionen ägde rum och den dödade således en strejkbrytare och skadade 23 andra.
Dådet var menat som en signal till arbetsgivaren och strejkbrytarna, inte som ett attentat arbetare emellan. Anton Nilsson och Algot Rosberg blev dömda till döden i flera instanser, men fick i Högsta Domstolen sina straff omvandlade till livstids straffarbete, vilket även blev Alfred Sterns straff.
En massiv kampanj för att få de frigivna iscensattes av arbetarrörelsen och man samlade in 130 000 namn och lämnade in till högsta domstolen. Man anordnade även otaliga demonstrationer för att få de dömda frigivna och vid en sådan den 1 maj 1917 tågade ett tiotusental arbetare till centralfängelset i Härnösand där Anton Nilsson satt fängslad. Militären beordrades dit och besatte fängelset med kulsprutor och order gavs om att hellre skjuta Nilsson än att låta honom fritas. Demonstrationen förlöpte dock lugnt och till slut, i oktober 1917, beordrades det att Anton Nilsson skulle släppas, som det första beslut den nya Eden-Brantingska regeringen fattade.
För opartisk information om händelserna kring Amalthea se Wikipedia.